Lugn och fin

Nu har jag lugnat ner mig lite och inser att jag bara var trött och grinig när jag skrev förra inlägget.
Det allt handlar om är att jag försöker hitta ngt jag trivs med. Jag försöker hitta ett jobb, jag vet itne om jag vill bo kvar i Östersund, jag vill ut och resa men jag måste först tjäna pengar.

Jag ahr ju börjat på skolan nu iaf, och upplägget på utbhuset är unikt. Jag har varit där, måndag, onsdag och idag och jag är så frustrerad så jag vet itne vart jag ska he mig. Tanken är att jag ska läsa matte b men jag har gjort allt annat än att läsa matte de här dagarna och det är det som gör det här så jobbigt, jag vill komma igång och få det överstökat så fort som möjligt men lärarna går runt och är så harmoniska så jag bara vill skrika åt dom och detta beror på att den här skolan ska man göra allt för att man har ett intresse och allt är eget ansvar. Från att komma direkt från gymnasiet med tydliga dead-lines och strukurerade scheman är det här som att komma till ett annat land där man bara släppts av, man kan inte språket, förstår inte hur ngt fungerar. Det är det här som gör mig så förvirrad och osäker.

Mamma kände precis samma sak när hon läste upp ämnen på den här skolan och hon förstår hur jag känner och förklarar varför jag reagerar som jag gör men hon säger också att det här verkligen kommer att vara ngt jag trivs med. Eftersom mamma känner mig bäst så litar jag på henne och står ut. Hoppas på det bästa.

Jobb är ngt som tär på mig fruktansvärt mycket just nu, att inte ha ett jobb är en sån känsla som bara ligger där och skaver och som jag blir påmind om hela tiden. Det enda som går runt i min skalle är att jag måste ha ett jobb, jag måste få en inkomst. Jag vill inte vara beroende av mamma.

Nu har jag fått ngt in i skallen att jag antingen vill jobba i Åre över vintern eller åka till Gardemoen och jobba. Jag vill ha en ändring och det är nu. Jag har alltid sett mig själv som en sån människa som inte behöver ha stenkoll på läget utan tar allt lite som det kommer... Har jag haft fel iså många år? eller är det bara ngt jag inbillat mig själv för att det har varit lättare så?. Jag ahr iaf kommit fram till att jag är en sån människa som behöver ha koll på läget, jag måste veta vad som händer för att kunna slappna av för just nu är jag så jäkla stressad så jag har svårt att sova.

Godnatt mina kära läsare och jag hoppas ni orkar läsa detta långa inlägg.

Over and out.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0